Feel
me -
en upplevelse för alla som kan beröras av att få beröra
konst
MIDLANDA KONSTHALL
27 mars - 23 maj 2004
Att läggas
sig under David Svenssons ”Illuminator”
och genomströmmas av kraft är verkligen att låta sig
beröras. Den märkligt lysande röda formen magnetiserar
just nu det lilla avskilda rummet på Midlandas konsthall. På
något oförklarligt sätt öppnas sinnena och vi berörs
långt in i generna. Sådant händer bara en gång
på tusendet i konstvärlden idag.
Många stannar upp en extra stund vid Joakim Allgulanders anläggning för ”Ljudteckning”. Pennans rörelse på det lilla ljudbordet omvandlas till ljudande o-visuella figurer på den tomma väggen mellan fyra högtalare. Den egna handens rörelser blir därmed en viktig del av upplevelsen, som i spontanisterna penseldans en gång. ”The Sound of a masterpiece or Pollock goes digital”, som undertiteln lyder. Se mera: www.allgulander.softar.nu
Ambitionen med utställningen Feel me är att med en bra ”tillgänglighet” erbjuda en varierande rad upplevelser av samtidskonst för ALLA människor, även för de som pga. olika handikapp vanligtvis förhindras möjligheten att ”ta del”. På hallgolvet finns därför vita, sandiga markeringar som underlättar för synskadade att ta sig fram, som här till Tove Admans ”Rening-verk”. Tvättstation finns här i början av vår vandring in i utställningen som vigvattnet innanför entrén till en katolsk kyrka. Se mera: www.fafner.se
Helt utan synliga bilder bjuder Markus Lantto ändå på en rad bilder, vilka växer fram hos var och en som lyssnar till hans ljudupptagning på en fotovandring i hembyn, ”Sjunde juli – en promenad till affären”. Det är en fantasiväckande lek med våra sinnen. Det är som om han frågat sig vad en bild egentligen är. Liksom han frågat sig var gränsen går mellan ord och ting, som t.ex. mellan ordet stol och de avgjutningar i gummi av en pinnstol han staplat på varandra mitt på utställningsgolvet. (Se bilden längst ner.) Gå till www.markuslantto.com (Sidan öppnar inom kort.)
Till Eva Mozards broderade landskap, med tre stora ugglor i ”den vackraste platsen på jorden”, kan man lyssna på en liten saga i hörlurarna.
Vad vet vi egentligen om hur andra uppfattar verkligheten? Hur ”ser” en synskadad färg t.ex? Hur ”hör” en hörselskadad musik? Frågorna blir många när vi tar del av Marit Lindbergs video ”Mikaela´s röst” Det är en film ”om en strak ung kvinna, en tjej som både är helt vanlig och samtidigt mycket speciell”, som Marit skriver i den påkostade utställningskatalogen,
Som en påminnelse om upplevelsens skörhet sträcker Bianca Maria Barmens ”I handen” fram sitt lilla fynd på lagom höjd över golvet för att också de små besökarna lätt skall kunna smeka det lilla djuret.
Skörheten
blir vi också påminda om av Anja Perssons
betongpallar, ”Ruva”, med riktiga ägg mellan de tunga
blocken. Skall vi våga sätta oss? Kanske sammanfattas här
något av utställningens viktiga tema om att skänka en
tanke åt det allra ömtåligaste i våra liv, det
som konsten i sina bästa stunder påminner oss om.
Gå till www.deltakonst.com
Projektledaren Hanna Wärff Radhe visar här fram en av Markus Lanttos trötta men uttrycksfulla pinnstolar. I bakgrunden skymtar Filippa von Krusenstjernas ”Håriga handknutna objekt att vårda”. Perukerna får ständigt nya frisyrer, främst av barnen som frimodigare än vi äldre vågar prova på allt.
Det viskar en vind från ”Rörelse i konsten” och annat lekfullt från det märkliga 60-talet genom Midlanda konsthall just nu. Det roar i varje fall mig att få flyga runt i den vinden ett tag.
Torgny Åström
Feel
me är ett resultat av konstprojektet
”Var god berör” på Gotland.
För just denna visning svarar
Midlanda Konsthall,
Stiftelsen Framtidens kultur,
Västernorrlands handikappsidrottsförbund
och inte minst
”dellárte ab” med Dag Jonzon i spetsen.
